Rottweilern Aquena

Idag har jag varit på min första agilitytävling, det var faktiskt jäkligt kul! De få sekundrarna de var inne på plan var så intensiva och jag kom på mig själv att bli nervös för deras skull.
Jag var där med aussiegänget, det tog hela kvällen men vi hade det så trevligt så tiden gick fort!


Föresten, dold platsliggning 2 minuter.. Det börjar närma sig!
Jag åker till gotland på torsdag och jag försöker komma på vad Aquena ska ha med sig, eftersom att vi tränar mycket inför tvåan nu så måste ju konerna och apportbocken med.. Och hon ska ställas ganska direkt efter att vi kommit hem så nu vill jag lägga krut på draget så att hon biffar på sig lite extra, jag vill egentligen inte ha henne så stor men för att gå bra på uställning så krävs det ju lite massa så mera mat och mycket fys ska för hoppningsvis göra susen.

Igår var vi hundvakt åt en flat som heter Felix, han var hos oss i några timmar och det gick fin fint. När vi skulle gå ut så mötte vi en skitstor schäferhane, helvette tänkte jag. Aquena har börjat muppa sig mot vissa hundar, hon börjar gnälla (?) och spänna sig och det kan ju trigga felix. Och lets face it, jag är inte speciellt stor så att hålla emot går ju enbart på teknik..
De såg hunden och båda blev lite spända, så jag röt "VAAAD GÖÖÖÖR NI NUUUU?! Nej!" och se där, vi gick förbi, utan ett ljud från mina hundar. Och då började jag jubla istället "viiiikka duuuuttiiaa smååå väääänner jag haaar". Så han med schäfern kollade snett på mig, hade lust att lipa åt honom men då hade min "mogennivå" nått en helt ny low, haha.