.. Allt bara går åt skogen. Förra veckan träffade
jag en man som hade väldigt tråkiga saker att berätta om linjerna
som Aquena kommer ifrån och jag blir så ledsen för det han
berättade om dom stämmer så äckligt bra in på Aquena. Jag börjar
tappa hoppet och jag undrar lite varför jag anstränger mig så hårt
som jag gör? Hur långt ska det behöva gå?
Jag berättade inget om Aquena eller vad hon kommer ifrån, vi
pratade bara rottis och då började han prata om de serbiska
linjerna och det var inte jättekul att lyssna på. När han frågade
vad Aquena var efter och jag berättade så kollade han länge på mig,
suckade och sa "lycka till".
Jag är bara så ledsen för det är så jävla svårt. Hon
går upp i varv för ingenting och det är när man ska bryta henne som
hon vänder och går på mig. Jag kan hantera henne nu men sen då? man
ska inte behöva vara fysiskt stark för att klara av en hund. Jag
har fått börja styrketräna för att klara henne i dessa situationer.
Lovar att det inte är så jävla kul när man har en rottis som vänder
sig om och ska hugga en.
Säg inte något i stil med att det ordnar sig, eller
det fixar ni eller något sånt. För jag är inte så säker på att vi
gör det, jag är inte så säker på om jag orkar.
Jag har fått en sån respekt för folk med osäkra, stressade hundar.
Folk som inte har upplevt en sån hund själv vet inte alls hur det
är, det går inte ens att sätta sig in i situationen. Det är lät att
stå vid sidan och ge tips och råd men att leva med denna hund ÄR
inte kul. Hade jag bara haft henne någon
timme och dagen hade jag också orkat, men det är dygnet runt och
man blir helt slut.
Just nu orkar jag inte riktigt.
En blogg om rottweiler tiken Aquena, följ oss genom vardag,
träning och tävling!
CHOSENAN ...
Läs mer
Jag har själv aldrig hört något om det föräns du berättade nu. Det är ingen tröst men jag förstår att du har det jobbigt med henne. Du är duktig som kämpar på 
Mikaela
ons 16 jun 2010 20:51